Bye, bye now!

Dags att flytta! Mot fler läsare, mer cyniska branschanalyser och ännu mera pocket. Join me at my new home: www.nok.se/ilovepocket!

Beauty!

Jag älskar snygga bokomslag eftersom de är säljbara. Speciellt klassiker. Penguin, tack för att ni håller fanan högt genom er röda serie.

Based on a true Agatha Christie!

De två senaste avsnitten av TV4:s Poirot har jag tagit titlarna på innan de kommit upp i rutan, och utan att kolla i tablån. Sjukt kaxig över detta smått patetiska faktum. Förra veckan var det Mrs McGinty är död (Mrs McGinty is Dead, 1952) och denna veckan Katt bland duvor (Cat among the Pigeons, 1959). Det ironiska är att båda är ganska kassa böcker för att vara Christie, och att de gjorde sig betydligt bättre i "flytande form"!

How to Lose Friends and Alienate People.

Läste i SvD:s pappersupplaga att Toby Young lyckats bli portad från filminspelningen av How to Lose Friends and Alienate People, vilket ju är en bedrift eftersom både bok och film handlar om hans egna hopplösa liv och beteende. Den här boken kan dock vara något av det roligaste som skrivits under de senaste tio åren! Alla som inte läste den när den kom ut (2002) måste lägga allt annat åt sidan och läsa den nu (inte minst för att filmen kommer snart). Frågan är om man ska låta sig skrämmas av att filmaffischen ser ut såhär? Dags att se film och att läsa om (om du som har mitt exemplar från gymnasiet läser det här är det din que på att lämna tillbaka det...).

Skryt.

Dagens läsning återfinns här. Enjoy!

Go Team Edward!

DN har tusen år för sent uppmärksammat vampyrtrenden, men bättre sent än aldrig, så glöm inte att titta i papperstidningen eller på webben imorrn när jag och M har ett genialiskt inlägg om allas vår favoritmormon publicerat i ovan nämnda publikation. Själv skrattar jag fortfarande åt det amerikanska marknadsföringsmaterialet som skickades ut till svenska bokhandlar innan släppet av Breaking Dawn för ett par veckor sedan. Visserligen klagar jag ofta på svensk bokbranschs slappa marknadsföring, men tror dessvärre inte att "blood-red frappuccinos" är lösningen. Men så fick jag också bara 27/40 på det medföljande testet om böckerna, vilket måste betraktas som en skam för en föredetta valedictorian wannabe! För er som har både Meyer- och Riceoskulden intakt rekommenderar jag den enda bok i genren som egentligen är värd att läsa; Bram Stokers fantastiska Dracula.

Mitt så kallade liv...

Två av höstens definitiva snackisar är The Private Lives of Pippa Lee och The Brief Wondrous Life of Oscar Wa0 och jag vet inte om det bara är jag, men faktiska liv i romanform känns så söndergjort. Då föredrar jag en god biografi. Men det är klart, då missar ju författaren chansen att få se "sitt liv" filmatiserat med nån heting i huvudrollen. För all information om de kommande filmatiseringarna klickar ni självklart här!